När Elsa kom till världen
Publicerat den
December och julen symboliserar något alldeles speciellt i år eftersom att vi så starkt minns vad vi gjorde förra året vid den här tiden. Höggravid tog jag mig igenom hela december månad, förberedandes inför den kommande förlossningen och bebisen. Samtidigt försökte vi planera jul och nyår för detta skulle ju firas innan Elsa föddes, hon skulle stanna där inne til 2013 hade vi bestämt. Men fröken Elsa hade helt andra planer och den 21/12 vaknar vi mitt i natten av att vattnet går. "Nej, inte nu!" var min första tanke, nästa tanke var att ringa in till förlossningen :)
Somna om och ring in imorgon igen var direktiven från en lite natttrött barnmorska och inte oss emot, vi skulle ju inte ha barn än. När vi vaknade på morgonen kändes nattens händelse nästa overklig, hände det på riktigt? Ja jo det gjorde det väll, eller?
BB Stockholm ville nu att vi skulle komma in på kontroll för att se så allt var som det skulle och det var en mycket märklig känsla att nu ta med sig den sedan länge packade BB-väskan och babyskyddet och bege sig till Danderyd. Det var ju detta vi hade väntat på i nio månader men när det nu var så nära var det nästan svårt att greppa. Vi gick sakta genom korridoren mot förlossningen, pirriga och nervösa, och tänkte att nästa gång vi går här så har vi våran lilla bebis med oss. Så blev det inte riktigt.
Ingen bebis utan värkar så efter undersökning fick vi snällt åka hem igen och vänta på att värkarna skulle komma igång. Inget hände! Fler besök fortsatte under lördagen och fler resor fram och tillbaka till sjukhuset, bärandes på väskor och babyskydd, lika nervösa varje gång och nästan lika lättade varje gång vi fick åka hem.
Sista bilden på magen innan vi åkte in till förlossningen, morgonen den 23/12
Men tillslut kunde vi inte skjuta upp det oundvikliga längre och under söndags morgonen den 23/12 blev vi satta i ett undersökningsrum i väntan på ett ledigt fölossningsrum. Det skulle nu bli igångsättning och vi skulle inte få lämna sjukhuset igen förens Elsa var född. Tror vi satt nästan 6h i detta lilla rum innan vi äntligen fick komma upp till förlossningen.
Nervösa, pirriga, förväntansfulla och glatt ovetandes i väntan på värkar
Resten av kvällen spenderades i matsalens soffa där vi avslappnat låg och tittade på tv och väntade på att jag skulle börja känna värkar. Ibland kom trötta pappor hasandes i mjukisbyxor och rufsigt hår för att hämta middag eller fika till sin födande/nyförlösta respektive. Ibland hade de med sig sin nyfödda i den plastbalja på hjul som man får tilldelat, de var mycket stolta och rullade denna vagn sakta, sakta framför sig. Vi förstog inte då att vi snart skulle få vara med om det största mirakel vi någonsin kommer få uppleva.
En lång väntan, fortfarande glatt ovetandes om vad som snart skulle hända
Under natten började det hända saker och efter det tredje igångsättningsförsöket på julaftonsmorgonen så tog det fart. Från 0 till 100 så låg jag helt plötsligt dubbelvikt av smärta som var utom denna jord, helt okontrolerbar. I efterhand har jag fått förklarat för mig att man vid igångsättning kan få något som heter värkstormar, innebär att man har värkar konstant utan uppehåll och detta var vad som hände mig. De närmaste timmarna nu är rätt suddiga, överdoserade lustgasen och tuppade av titt som tätt. Minns att jag hörde alla runtomkring men kunde inte själv kommunicera, var helt väck! Men så skedde något helt fantastiskt och det heter epidural. Rekomenderas starkt! Från att ha varit helt borta och haft sådan smärta att man inte visste var man skulle ta vägen så satte jag mig upp som pånyttfödd, ingen smärta någonstans och tillochmed hungrig. Helt otroligt att slippa smärtan och känna sig som vanligt en liten stund.
Timmarna nu fördrevs med att läsa Mama-tidningar sittandes på en pilatesboll
Vi var nu någonstans under julaftonseftermiddagen och julbordet hade dukats fram ute i köket. Eddie kom in med middag till oss båda och med tonerna till julmusiken på lugna favoriter satt vi där i vårat förlossningsrum på BB Stockholm, Danderyd och åt julmat, utanför fönstret vräkte stora snöflingor ner.
"Bara hon inte kommer på julafton" var en tanke som flög förbi ofta under denna dagen samtidigt som det absolut inte spelade någon roll, bara hon var frisk och allt gick bra. Men när klockan passerade tolvslaget på julaftonsnatten drog vi ändå en suck av lättnad, nu kan hon komma!
Någon gång runt 02:00 på natten fick jag börja krysta, trots att jag inte kände av några krystvärkar. Epiduralen och påfyllningen av denna tog lite för bra men nu behövde bebis komma ut. Krystade och krystade och någonstans på slutet nämndes ordet sugklocka vilket gav mig en enorm extra kraft. Här ska inte användas någon sugklocka tänkte jag och krystade av kung och fosterland. Några minuter efter det kom vår älskade Elsa till världen, kl:03:53 den 25/12 2012.
På ett ögonblick förändrades våra liv för alltid och denna lilla varelse var helt plötsligt det viktigaste som fanns, trots att vi just träffats så kändes det som att vi alltid känt varandra och hon var direkt så självklar.
Ett magiskt och obeskrivligt ögonblick som för alltid kommer definiera julen för oss.
Den första "officiella" bilden på Elsa som skickades ut till familj och vänner
Vi älskar dig Elsa, tack för att just vi fick äran och förtroendet att bli dina föräldrar!
