Min fina, underbara familj. Jag älskar er till månen och tillbaka tusen gånger om!

Livet rusar fram i en väldig fart, dagarna avlöser varandra och vardagens bestyr tar upp all vaken tid. Tills det som inte får hända händer. Naivt lever vi livet som om vi vore odödliga, som om morgondagen är självklar och som om vi har all tid i världen. Vi sneglar mot det vi vill ha och det vi vill göra, sen. Helt plötsligt förändras allt, ett besked som ingen vill få förändrar hela ens värld och rullgardinen dras ner. Det som igår var självklart är inte så självklart längre och allt känns plötsligt så sårbart och skört. Önskar att vi kunde backa tiden och fortsätta leva livet i vår bubbla av självklarhet men istället ställs vi nu inför vårt livs största utmaning, en utmaning med många prövningar som ingen någonsin borde ställas inför. 

Dagen då min man fick beskedet cancer förändrades allt. Cancern har flyttat in i vårt hem likt en oinbjuden, oönskad gäst och slagit sig ner mellan oss i soffan, vid middagsbordet, ja överallt dit vi går. Önskar att den kunde försvinna tillbaka dit den kom ifrån och aldrig mer visa sig men istället är den nu vår vardag. 

Inget är för evigt så ta vara på varje dag, njut av dagen och dem ni har runt omkring er. Säg det ni vill säga idag, gör det ni vill göra idag för ingen vet vad morgondagen har på agendan. 

Vi tar en dag i taget och lever här och nu!