I åtta månader har vi burit runt på vår lilla tjej och att hon en dag skulle kunna ta sig fram på egen hand har känts avlägset när hon snällt legat i babygymmet eller suttit och lekt. Vi har följt Elsas vänner som en efter en börjat krypa och röjja runt men Elsa har inte haft någon brådska alls utan nöjt sig med att titta på när de andra farit runt. Men fredagen den 13 september tyckte Elsa att det var dags och tog sina första krypande steg mot en ny epok. Sedan dess så kryper hon mer och mer men har ännu inte insett vilka möjligheter denna nya förmåga för med sig och tur är väll det. Hon får mer än gärna mjukstarta med detta så att vi föräldrar hänger med och hinner inse att detta betyder ett helt nytt kapitel för oss och att det är dags att börja babysäkra vårat hem. Men gud så gulligt det är och vad stolt man blir som mamma när ens lilla bebis helt plötsligt blivit lite större och lärt sig något så stort som att krypa!




Förutom att träna krypning så har vi idag måndag besökt mitt jobb och fikat med några av alla mina härliga kollegor. Elsa hade lite svajigt humör under besöket och skiftade mellan glad och härlig bebis till ledsen och alvarlig för att sedan bli glad och härlig igen. Tror minsann att man blir rätt trött av allt krypande också för det var en trött prinsessa som bäddades ner vid kl 19:00 ikväll.