Älskade, underbara lilla flicka!


Idag fyller vår lilla prinsessa 6 månader, grattis Elsa! Tänk att det är ett halvår sedan vi för första gången träffade vår lilla flicka som direkt blev så självklar i våra liv. Det har varit 6 månader fyllda med lycka, värme och kärlek och med sitt underbara leende smälter hon våra hjärtan gång på gång.
Tack Elsa för ditt tålamod, du lär oss mer och mer för varje dag hur vi ska vara så bra föräldrar som det bara går för dig. Du förtjänar allt vi kan ge och lite till, du är vår solstråle!

Tur att vi har vår lilla solstråle som lyser upp våra dagar!

Hur går man vidare efter ett sådant besked som vi nyligen fått? Första tiden efter beskedet kändes det nästan som att allt var över, men trots det så rullar dagarna på ändå. Livet fortsätter på något galet sätt. Massor av känslor avlöser dagligen varandra såsom ledsen, arg, rädd, orolig, frågande, frustrerad m.m och alla dessa behöver få sitt utrymme. Tror även att kroppen har en slags skyddsmekanism som gör att man stundvis inte känner något alls, känner mig bara tom på känslor eller så orkar man bara inte känna och tänka hela tiden och under dessa stunder lever vi nästan som om allt vore som vanligt. Vilket det är, men ändå inte.

Vet inte hur mycket jag kommer skriva om det hela här på bloggen framöver, tar det lite som det kommer. Ibland kan jag behöva skriva om oviktiga saker för att fly undan från vardagen och ibland kanske jag behöver skriva av mig lite frustration. Men det finns hela tiden med mig.

Min fina, underbara familj. Jag älskar er till månen och tillbaka tusen gånger om!

Livet rusar fram i en väldig fart, dagarna avlöser varandra och vardagens bestyr tar upp all vaken tid. Tills det som inte får hända händer. Naivt lever vi livet som om vi vore odödliga, som om morgondagen är självklar och som om vi har all tid i världen. Vi sneglar mot det vi vill ha och det vi vill göra, sen. Helt plötsligt förändras allt, ett besked som ingen vill få förändrar hela ens värld och rullgardinen dras ner. Det som igår var självklart är inte så självklart längre och allt känns plötsligt så sårbart och skört. Önskar att vi kunde backa tiden och fortsätta leva livet i vår bubbla av självklarhet men istället ställs vi nu inför vårt livs största utmaning, en utmaning med många prövningar som ingen någonsin borde ställas inför. 

Dagen då min man fick beskedet cancer förändrades allt. Cancern har flyttat in i vårt hem likt en oinbjuden, oönskad gäst och slagit sig ner mellan oss i soffan, vid middagsbordet, ja överallt dit vi går. Önskar att den kunde försvinna tillbaka dit den kom ifrån och aldrig mer visa sig men istället är den nu vår vardag. 

Inget är för evigt så ta vara på varje dag, njut av dagen och dem ni har runt omkring er. Säg det ni vill säga idag, gör det ni vill göra idag för ingen vet vad morgondagen har på agendan. 

Vi tar en dag i taget och lever här och nu!