De senaste dagarna har flutit förbi i härligt semesterlunks tempo och vi har inte gjort så värst mycket spännande. Blir mycket parkhäng när vädret tillåter, promenader, picknick:ar och sköna sommarkvällar på en av alla uteserveringar här i sundbyberg eller så njuter vi av jordgubbar och diverse serier på tvn. Men idag har det packats här hemma för imorgon åker vi till Wien och kommer hem igen på tisdag. Blir Elsas första utomlands tripp så ska bli spännande. Lite osäkert hur mycket man behöver ha med sig till henne men tror vi fått med det viktigaste. Var länge osäkert om vi skulle komma iväg på resan eller inte, hängde på hur Eddie skulle må av alla sina behandlingar men än så länge har han turen att må helt okej så då åker vi iväg och njuter av ett litet avbrott från allt. Nu ska här sovas då vi ska upp tidigt imorgon bitti :)

Idag har vi haft en riktigt härlig sommardag, bara vi tre i vår fina lilla familj. Efter att ha hämtat ut Elsas pass på förmiddagen så for vi till vinterviken och åt en god lunch. Tog en promenad längs vattnet och njöt av solen och sommaren. Busade med vår lilltjej som mycket hellre vill bäras än sitta i vagnen. Så nyfiken och go, vill vara med hela tiden och inte missa någonting. Älskade unge! 
Ett snabbt besök på Danderyds sjukhus för att koppla bort cellgifts pumpen på min älskad man och sedan fortsatte vår fredag. Galet vilka kontraster vi lever med, i ena stunden lunch med familjen och nästa stund på sjukhuset som vi märkligt nog redan börjar känns oss vana vid. Därifrån åkte vi och handlade god fredagsmat, efter en välbehövlig powerwalk runt sjöarna så njöt vi av middag, tända ljus, sovande bebis och började titta på en ny spännande serie. Ett perfekt avslut på en mysig dag! 

Imorgon lördag lovas det kanonväder med strålande sol så då får Elsa spendera lite tid med sin pappa medans jag och väninnorna lägger oss i parken och solar.

Tur att vi har vår lilla solstråle som lyser upp våra dagar!

Hur går man vidare efter ett sådant besked som vi nyligen fått? Första tiden efter beskedet kändes det nästan som att allt var över, men trots det så rullar dagarna på ändå. Livet fortsätter på något galet sätt. Massor av känslor avlöser dagligen varandra såsom ledsen, arg, rädd, orolig, frågande, frustrerad m.m och alla dessa behöver få sitt utrymme. Tror även att kroppen har en slags skyddsmekanism som gör att man stundvis inte känner något alls, känner mig bara tom på känslor eller så orkar man bara inte känna och tänka hela tiden och under dessa stunder lever vi nästan som om allt vore som vanligt. Vilket det är, men ändå inte.

Vet inte hur mycket jag kommer skriva om det hela här på bloggen framöver, tar det lite som det kommer. Ibland kan jag behöva skriva om oviktiga saker för att fly undan från vardagen och ibland kanske jag behöver skriva av mig lite frustration. Men det finns hela tiden med mig.

Min fina, underbara familj. Jag älskar er till månen och tillbaka tusen gånger om!

Livet rusar fram i en väldig fart, dagarna avlöser varandra och vardagens bestyr tar upp all vaken tid. Tills det som inte får hända händer. Naivt lever vi livet som om vi vore odödliga, som om morgondagen är självklar och som om vi har all tid i världen. Vi sneglar mot det vi vill ha och det vi vill göra, sen. Helt plötsligt förändras allt, ett besked som ingen vill få förändrar hela ens värld och rullgardinen dras ner. Det som igår var självklart är inte så självklart längre och allt känns plötsligt så sårbart och skört. Önskar att vi kunde backa tiden och fortsätta leva livet i vår bubbla av självklarhet men istället ställs vi nu inför vårt livs största utmaning, en utmaning med många prövningar som ingen någonsin borde ställas inför. 

Dagen då min man fick beskedet cancer förändrades allt. Cancern har flyttat in i vårt hem likt en oinbjuden, oönskad gäst och slagit sig ner mellan oss i soffan, vid middagsbordet, ja överallt dit vi går. Önskar att den kunde försvinna tillbaka dit den kom ifrån och aldrig mer visa sig men istället är den nu vår vardag. 

Inget är för evigt så ta vara på varje dag, njut av dagen och dem ni har runt omkring er. Säg det ni vill säga idag, gör det ni vill göra idag för ingen vet vad morgondagen har på agendan. 

Vi tar en dag i taget och lever här och nu!